Julpunken

Annonser

Nytt gig bokat

Julpunken

Recension

http://punksverige.blogspot.se/2014/11/psykbryt-ursakta-roran-vi-river-allt-cd.html

Psykbryt – Ursäkta Röran Vi River Allt (Cd – DIY)

Jag är svag för deras arga, snabba, smått kaotiska (men ändå tighta) och ibland riktigt fyndiga Asta Kask-doftande punk. Det är massa bra melodier som sätter sig på skallen och starka refränger, och ofta väldigt välskrivna texter. Jag har tidigare redan avhandlat att de är duktiga på sina instrument tidigare, och framföralltNikkos trummor och Zacks bas utmärker sig på skivan, men Tobbes sologitarr är ibland fullkomligt klockren (som i t.ex. Tills Du Fyller 65 ochTomma Löften). Låten Det Smakar Skit, som handlar om hur dålig smak de har iPsykbryt, har jag länge tyckt väldigt bra om och det är kul att höra den i studioversion. De har både humor och självdistans och distans till scenen i allmänhet, vilket inte är något nytt för den som läst/sett/hört något om bandet tidigare, och med texterna pekar de finger åt högern, scenen och massa annat. Materialet är också varierande utan att för den sakens skull gå för långt ifrån det sound som man lätt förknippar med bandet (se ovan). Hårdast är kanske Förnedrings-TV som är ett kul avbrott och en bra låt. Det är svårt att välja favoritspår utan att dra för många, men ArbetarklasMed Kinden Mot StålAldrig En Av Er och Rätta In Dig I Ledet får det bli, så är bara en tredjedel av låtarna bäst.

RECENSION

Recension från Paco på Punk & Oi!. Vi tackar och bockar

http://punkochoi.blogspot.se/2014/09/psykbryt-ursakta-roran-vi-river-allt-cd.html

bild.PNG-6Psykbryt – Ursäkta Röran – Vi River Allt CD

(Psykbryt – Ursäkta Röran – Vi River Allt CD – DIY/Psykbryt) Kafe 44:s husband; Stockholmspunkens unga arvtagare Psykbryt utkommer med sitt svåra andra album, och förväntningarna infrias. Bandet blandar klassisk lokal punkrock med lite gatupunk och en stor portion 90-tals-trall utan irriterande folkmollmalande. Tempot är i regel hyfsat högt, och jag vet inte varför, men jag tänker lite på Derozer ibland. Det enda irriterande är nåt intro och nåt break där det trubaduras i nån sorts skäggtradition. Fortsätt läsa RECENSION